Var längesen jag skrev något här och detta är inge roligt att skriva alls.
Vi har i etapper märkt av att Molle haltat från och till och att det blivit värre ju större han blivit. Nu när vi tog honom till veterinären i onsdags 23/5 så var det betydligt värre än vad vi kunnat ana.
Armbågsleden i vänster ben har en så pass kraftig förändring där prognosen inte alls är god trots operation, då man inte vet om förändringarna kan komma tillbaka då han fortfarande är i växtfas. Det var enligt veterinären ovanligt med såna stora förändringar hos en så pass ung hund.
Operation blev planerad till tisdagen 29/5 Veterinären ville öppna upp och se hur leden såg ut, men va bilderna visade så gav hon inte mycket hopp.
Det var ett par riktigt sorgsna dagar som gick, vi lät han vara hund, busa, springa, simma mm. Sista natten så somna han i våran säng, tätt intill oss. ❤️
Tisdagen kom, vi sa hejdå med väldigt många tårar. Våran lilla Molle.
Jennie och Moa skjutsade in honom till veterinären. Där på operationsbordet togs beslutet att låta honom somna in. Det var sämre än vad man tidigare trott så det fanns inget man kunde göra, det var för trasigt. Det känns så otroligt tomt och vår andra hund Oskar är helt knäckt där hemma just nu.
Vi får se hur framtiden blir, om vi kommer ny valp längre fram eller hur det blir. Det går inte att sia om just nu. Vi får börja med att bearbeta sorgen efter vår älskade lilla Molle.
