HEJ DU GLADE. Det var så min far allt som oftast hejade på en, alltid, alltid, alltid med ett leende på läpparna. Älskade pappa ❤️
Kvällen, lördagen den 25 september 2021 var dagen då våran pappa, make, farfar, morfar och svärfar lugnt och fridfullt somnade in.
Detta inlägg kommer hedra min älskade pappa på alla sätt jag kan.
Att skriva detta inlägg är även mitt sätt att bearbeta sorgen på. Jag försöker ofta att inte visa känslor, men att skriva detta så går det inte att hålla dem inne, allt kommer ut. Det har varit otroligt svårt att skriva denna med alla tårar i ögonen hela tiden. 😢
Min älskade pappa, alltid alltid glad och så otroligt omtänksam. Han tog människor på sitt speciella sätt som alla gillade. Sa alltid vad han tyckte och tänkte, helt utan filter för vad som egentligen var rätt eller fel, han ångrade aldrig något. Tänkte alltid på familjen i första hand ❤️ alltid så tacksam för allt.
Jag tror ingen någonsin kommer glömma hans passion för mat och hur allt han gjorde, var för att göra alla runt omkring nöjda och glada. Bilden ovan är tagen från Emils namnkalas för ca 8 år sedan. Vi frågade om pappa hade lust att fixa maten till detta kalas, självklart ville han göra det. Precis som alltid så ställde han upp och krävde aldrig aldrig något tillbaka.
Även om det tog massor med timmar att ordna till allt så gjorde han det alltid med ett leende och med så mycket kärlek och finess.
Men det absolut bästa han visste var att få stå och förklara vad allt var och önska alla en smaklig måltid, inte förens han hörde mmmm va gott från folket och se hur nöjda dem var, då kunde han slappna av och själv börja äta. Shit va jag kommer sakna hans mat och närvaro.
När sedan folk kom och tackade för maten efteråt och förklarade hur gott allt var så kunde han stå och förklara hur länge som helst hur han hade gjort för att få till det. Han älskade att prata om mat, tillagning, såser och knep. Aldrig några hemligheter utan han förklarade gärna för alla hur han gjort, så de kunde tillaga på exakt samma sätt.
Jag kan dock känna dåligt samvete av att jag inte lyssnade mer när han ville prata om mat, då jag själv inte ha samma passion för matlagning så blev det ibland jobbigt att lyssna på allt om mat mat mat. Men så här i efterhand så är jag otroligt ledsen över att att jag inte var mer intresserad av att lyssna på allt han kunde och ville dela med sig utav. 🙁 Så otroligt ledsen 😢 Jag vet samtidigt hur glad han blev när man ringde och frågade hur man tillagade något, hur han förklarade till minsta detalj ❤️
Just det där att försöka göra folk runtomkring nöjda och glada, det är något jag burit med mig från honom, även att alltid försöka hjälpa och ställa upp för andra utan att kräva något tillbaka. Allt sånt kommer ifrån honom. Han uppmuntrade alltid mig att gå min egen väg, bara jag inte valde samma väg som honom, att jobba inom restaurang. Det jag tror han menade med det är att man alltid jobbar och knappt träffar familjen. Han ville inte att det skulle vara så för mig. ❤️
Mat var något han började med redan i lumpen och så fortsatte det genom livet. Han jobbade på Stadshotellet i Västerås, därefter blev Klippan, för gå till att bli chef på Stopet. Härifrån har jag massor med minnen från att vara med pappa på jobbet, hur alla, både anställda och ”patienter” som pappa alltid sa försökte lära mig att kasta Dart tex.
Det var ju oxå det som var lite utav baksidan med det hela, att ha en far som arbetade praktiskt taget dygnet runt så innebar det ju att om man skulle träffa honom så var det ju som oftast på Stopet.
Ett av mina starkare minnen från pappa är ifrån när han var och skulle ta körkortet. Jag minns hur jag satt i fönstret och väntade på att han skulle komma hem för att se om han hade klarat det, jag var 8år då.
Kommer så väl ihåg hur han hoppade ur bilen och hurrade med händerna rakt upp. Han hade klarat det. Han var så otroligt glad ❤️ Det är ett väldigt starkt minne, ett utav många. Allt framöver blev så annorlunda från och med då. Vi slapp gå, åka taxi eller buss överallt, vi kunde åka med pappa ❤️
Hans leende varje gång man träffade honom, det kommer jag alltid bära med mig ❤️ Hur glad han blev att alltid träffa sina barnbarn, Moa, Emil och lilla Wilma. Hur stolt han var när Janne Loffe Carlsson kom till Crille på hörnet och åt lunch hos honom. Hur han gick på stan och hejade på alla. Hur han räknade matte snabbare än jag kunde trycka på miniräknaren. Han betydde så mycket för oss alla.
Kommer alltid minnas hur han alltid sa vad han tyckte och tänkte. Var vi tex ute och åt på restaurang och han tyckte något inte var bra, då sa han alltid till. Vi andra satt och skämdes åt hur han var på ett typiskt svenskt sätt. Men egentligen gjorde han ju helt rätt. Det var även så han själv ville ha det, var något inte bra så ville han veta det för att kunna göra det bättre till nästa gång.
När jag gick i 4:e klass på Hammarbyskolan så kom pappa med en stor överraskning. Han skulle öppna en alldeles egen restaurang. Crille på Hörnet.
Pappa fick igång restaurangen så otroligt bra, alla pratade om luncherna på Crille på hörnet och folk köade längs gatan för att få komma in, även kvällarna gick som tåget och som Roger så fint skriver ovan: Crille på Hörnet, Mitt andra vardagsrum. Det är en kommentar jag är säker på att pappa skulle blivit väldigt rörd och glad av. Pappa kunde verkligen få folk att känna sig sedda och hörda, han tog folk på sitt speciella vis och jag tror verkligen det betydde väldigt mycket för många.
Crille på Hörnet blev verkligen en hit på alla sätt och vis och blev pappas stora livsverk. Även fast det var 26 år sedan så pratar folk än idag om Crille på Hörnet. Jag törs inte helt sätta årtal när han öppnade restaurangen. Men tror det var någon gång mellan 1988-1990? Om någon vet mer säkert så säg gärna till. Likaså här har jag så otroligt mycket minnen, hur jag bankade kött, diskade, lekte i källaren. Minns hur jag ofta fick pengar till att köpa commendore spel i butiken som låg precis bredvid.
Han sålde restaurangen 1995. Han hade då jobbat mer eller mindre varje dag sedan han öppnade. Han kände att han ville ta det lugnare och kunna ägna mer tid till familjen.
Han prövade då att öppna upp Petterssons Krog i Kolbäck, och visst luncherna gick bra men på kvällarna fanns det mer att önska. Han försökte allt för att hålla igång verksamheten men efter 2 hårda år så fanns det inte ekonomi kvar att fortsätta. Jag vet att det tog hårt på honom, men man märkte det aldrig på honom. Han var fortsatt lika glad och gjorde allt för att vi inte skulle märka att ekonomin var i botten. Han visade sig alltid stark ❤️ och fortsatte skämma bort oss så gott han bara kunde. Han visste hur dator intresserad jag var och gjorde allt för att få ihop så jag kunde få nya datorer till födelsedag eller julklapp trots att ekonomin var så ansträngd. Han gjorde verkligen allt för att satsa på familjen.
Efter Petterssons krog så kunde han äntligen få ta det lite lugnare och bara jobba lunchtider, han började på Restaurang Matstugan, därefter ABB Örjan, sen tillbaka till Matstugan en period.
De senaste åren så har han jobbat på Hälla Baren. Jobbet här var verkligen något att älskade att åka till, all den sociala kontakt han fick här var drivkraften. När han fyllde 70 år så började kroppen och hjärtat bli sämre och sämre. Han åkte in och ut på sjukhus ofta, men så fort han blev utskriven och kroppen kände sig lite bättre så åkte han och jobbade igen, han älskade verkligen sitt arbete. Han jobbade med hans passion, maten och det sociala hela tiden fram tills det att hans kropp inte orkade mer.
Den 13 oktober så begravs min pappa, tomrummet efter honom kommer aldrig kunna fyllas ❤️ Hans glädje och skratt. Jag kommer aldrig sluta gråta när jag tänker på dig ❤️
Jag älskar dig pappa, Vila I Frid, så ses vi igen 🕊❤️