Då var dagen 9 mars äntligen här.
Det var några månader vi sist satt här och då väg till Cypern. Men för väldigt exakt 1 år sen satt vi oxå här och på väg till Thailand då tillsammans med Thorsell family och Emil, lilla Wilma låg i magen. Nu sitter vi här på Arlanda, incheckade och redo att hoppa på planet om nån timme. Det är tyst, väldigt tyst. Inga hundar att se efter och inga barn som springer runt. Vi åker alltså helt själva. ?
Barnens mormor och morfar kommer bo i vårt hus och ta hand om barn, hundar medans vi är borta. Vi är så otroligt tacksamma för detta och vi vet att barnen älskar det. Så fort mormor kom nu på morgonen så fick vi inte vara hemma längre, Emil skickade iväg oss på stört, helt överlycklig att dem ska bo hos oss.
Jag vet att vissa inte förstår hur man kan lämna iväg sina barn så pass länge och att vissa typ aldrig ens fått sova 1 natt hos sina mor/far föräldrar eller liknande. Vi ser däremot inga som helst problem med detta, våra föräldrar är så underbara och det fungerar så otroligt bra, det är dessutom nyttigt för barnen. Om någon av er tycker detta är helt galet så får ni gärna kommentera hur ni tror att era barn skulle ta skada att någon annan tar hand om dem tex en vecka, för allvarligt jag tycker då ni är väldigt knepiga. Men visst förstår jag att alla föräldrar och svärföräldrar inte är lika underbara som våra.
Känslorna som man fått under veckan känns så bra i magen. Närmande plockar fram resväskan och vet att det närmar sig, när man börjar packa i solkräm, solglasögon mm. Underbar känsla ??? när man på torsdagen åker från jobbet, ändrar telefon svararen och kopplar bort allt som har med jobbet att göra. Otroligt skön känsla.
Om ca 1 1/2 timme går flyget och då drar vi från snö och rusk till Thailand och 30 graders värme, fy satan så skönt det ska bli.
05:30 landar vi lokaltid, hörlurarna är laddade och paddorna fulla av filmer. 11 timmar med bara lugn och ro på flygplanet.
Vi säger BYE BYE.