Trodde att denna vecka skulle bli bättre, men det blev åter elände på måndags kvällen när jag får ett sånt här sms kl 21:53 och jag står i duschen på hotellrummet i Linköping.
Ser detta SMS lite senare och försöker ringa till henne, inget svar, skriver till henne men inget svar då heller. Jag skriver att jag hoppas hon somnar och att hon ska ringa om det är något som blir sämre. Skriver även till Moa att kolla till henne. Jag somnar till slut.
Klockan 01:31 får jag ovan sms, jag sover tungt då och vaknar inte.
Klockan 03:40 får jag ovan bild. Jag vaknar inte då heller. Inte förens runt 05:50 vaknar jag innan larmet som skulle ha ringt 06:00 i vanlig ordning. Tittar på telefonen och ser ovan text och bild. Det tar en stund att ta in informationen och jag funderar varför hon inte ringt.
Därefter rusar jag upp, kastar in kläder och hygien artiklar i väskan. Checkar ut, ringer och väcker en kollega och informerar om läget, kollar om han kan ta min plats, vilket han kunde. Vilken hjälte ❤️ Men måste erkänna att jag hade dåligt samvete över att behöva be om hjälp.
Återigen upp till detta sjukhus där nu både Jennie och Morfar ligger. Det var nu Jennies tur att ligga på Mava där morfar bara för nån dag sedan legat. Så det var inga problem att hitta vart man skulle. Jag och sonen Emil 6år letar upp henne. Där ligger hon med dropp och kateter, väldigt medtagen efter natten och hon mår inget vidare. Enligt läkarna där som tagit massa prover så har hon kraftig urinledarinflammation som satt sig på njurarna. Antibiotika är redan administrerat. Men jag tyckte att det var konstigt att hon kände sig så yr, svettig och illamående. Tyckte inte det hörde ihop riktigt, men läkare borde ju veta? Jag tycker även att hon är väldigt gul i hyn.
Vi går och besöker morfar som ligger 4 våningar upp innan vi åker hemåt. Emil hade många funderingar om mamma när vi åkte hem och jag tänkte att vi måste ju hitta på något bra tidsfördriv så både han, jag och resten av familjen har något annat i tankarna. Det blev att köpa grejer för att göra 2st pepparkaks hus. Jag och Emil mot Moa och Wilma.
Det blev en hård kamp, Moas medtävlande Wilma åt mest upp dekoren ? Jag tycker nog att jag och Emil vann tävligen.
Ovan är min och Emils
Och ovan här och Moas snöbolls krigs hus.
Tiden gick och det var snart dags att sova. Vi visste att Jennie var i trygga händer och att hon snart borde vara frisk.
På onsdags morgonen kommer ovan SMS, då blir man ju återigen lite orolig. Får tag på henne via telefonen och hon berättar då att dem inte får ihop allting och att ett team snart ska ta sig an hennes fall. ”Jag såg serien House framför mig” och att hon troligen skulle komma upp till IVA Intensivvårdsavdelning. Jag fick lite rysningar i kroppen, man vet ju att det är allvarligt om man hamnar där. Hon har ju även legat där efter förlossningen av Wilma, då hon var död i några minuter ? men Jennie lugnade mig, hon tyckte inte ens jag skulle komma dit och att allt var lugnt. Bara lite inflammation i lungor och urinvägar.
Lite senare får jag ett samtal från hennes pappa som tycker jag ska åka upp till sjukhuset och träffa henne och att dem precis varit där. Jag känner direkt att detta är nog värre än vad jag förstått, speciellt när det är han som ringer och man hörde på tonläget att det fanns mycket oro.
Det är 3:e gången jag är på IVA som besökare, första gången var det för att säga farväl till Mormor, läkarna var övertygade att hon inte skulle klara det. Men krutgumman hade mer kvar att ge ?? 2:a gången var som jag skrev ovan efter Wilmas födsel och nu var det alltså dags igen att gå in till denna otroligt häftiga avdelning men så mycket prylar men som samtidigt är en väldigt ångest fylld plats. Där låg hon, med 12l Syrgas på, dropp, nålar och helt sönder stucken över allt. När jag kom in gjorde dem infarter i fötterna.
Det var visst betydligt värre vad jag kunnat föreställa mig, hon hade visst fått en akut njursvikt, hjärtsvikt och vätska i lungorna. Hon hade 4,5 liter vätska som gått ut i kroppen istället för att komma ut den normala vägen som kiss. Det var som jag fick höra i efterhand väldigt allvarligt. ?
Men när jag var där så hade det nu börjat rinna på bra i katetern och dem var nöjda över att värderna på skärmarna såg bättre ut. Så håller alla tummar på att hon blir bra nu.
Ett sätt för mig att bearbeta alla känslor, det är tex det gör jag nu att skriva om det. Jag pratar ogärna om mina känslor och får man frågan hur man mår så gör man väl som många andra, man säger att det är bra. I mitt fall så hinner jag oftast inte känna efter. Jag håller mig sysselsatt med något för att slippa tänka ?. Efter barnen lagt sig, så åkte pannlampan på och dammsugaren togs ut till bilen som fick sig en omgång samt nya gummimattor som jag var till BMW och köpte.
Försöka sova nu kanske, se om det går. Tack för alla snälla ord och omtankar ❤️