Efter att vi på tisdagen tagit oss från Sikfors i Piteå, genom stora renflockar, kraftigt snöfall och nått som nästan kunde liknas vid monsun regn så kom vi till slut hem efter 90 mil körda, hem med vår lilla valp.
Resan hem gick över förväntan, blev ett stopp ganska exakt 1 gång i timmen, det var ganska exakt en timme mellan varje pip som valpen gjorde och då stannade vi så fort det gick och valpen kissade och eller bajsade direkt.
Varför skriver han valpen kanske du tänker, det beror på att vi vid det här tillfället inte var ense om namnet ännu. Namnet blev spikat idag torsdag, men återkommer modet längre ner, men bilden nedan kan ge ett tips ?
Våran stora hund Oskar som nu är 9 år gammal, (även han är född här uppe) fick även han följa med oss för att hämta valpen, dels för att han tycker om att åka bil, men mest för att valpen skulle få en trygghet på vägen hem. Oskar var glad i att träffa alla hundar, men han var nog mest glad i att få rulla sig i snön.
Dock så var Oskar helt ointresserad av att ens var nära valpen på vägen hem, Oskar såg mest besvärad ut och tyckte nog det mest det var jobbigt att behöva ha en sån där liten rackare med i bilen där bak.
Efter att ha lämnat Piteå vid 07.15 så kom vi hem vid ca 20:00, Oskar hoppade ur direkt och sprang mot ytterdörren, men här hände då något som överraskade oss. Oskar vände tillbaka när han kommit halvvägs tills ytterdörren och väntade på valpen. Hela kroppsspråket blev helt förändrat mot så som han var i bilen. Oskar hoppade och studsade och det var som att han ville visa valpen hur vi bodde och att han var hemma nu. Var riktigt kul att se den förändringen.
Vi var alla ganska trötta efter den tuffa resan hem, så det dröjde inte länge innan vi alla låg nedbäddade. Första natten gick otroligt bra, ytterst lite gnäll. Sambon Jennie som är mammaledig tog ut valpen ett par ggr den natten och det fungerade bra.
Onsdagen flöt på bra även den, någon enstaka olycka inomhus vilket är fullt naturligt och Oskar och valpis kom närmare och närmare varandra hela tiden
https://www.familjenpettersson-thorsell.se/wp-content/uploads/2017/12/img_0470.movÄven vår dotter Wilma fick även hon försöka kramas med valpen, dock var valpen mer intresserad utav att puss på hennes händer och att sno nappen utav henne.
Idag är det torsdag, och det var inte förens i förmiddags som namnet blev spikat. Vi hade 3 olika namn att välja på. Miloue, Baloo eller Molle. Du har nog redan nu om du kände igen djuren på den tecknade bilden förstått att det blev Molle, vänner för alltid. Vi hoppas och tror han kommer trivas med det namnet. Sunmist Stargate Molle.
Då vi, eller ja snarare sambon tidigare tyckt det varit kul att åka på hundutställningar så kommer även Molle få vara med på sånt tillsammans med nu veteranen Oskar som det gått riktigt bra för de senaste gångerna.
Första utställningen är redan bokad och den blir i Sala den 17 februari. Det är väl mest för att få social träning egentligen, men det skadar ju inte att börja tidigt.
Vi är även intresserade utav att testa på Nose Work så småningom, men även jakt och apport träning ligger med på listan att göra när nu Molle blir äldre..
Kul att ni läste och välkommen åter.
PS. Följ mig gärna på Instagram, där jag lägger upp bilder på hundarna under taggen #sunmistkennel Det går ju även att följa taggar numera PÅ INSTAGRAM. DS.