Full fart

Sista tiden har det varit full fart, en massa övertid på jobbet och sedan försöka hinna med atthjälpa föräldrarna så mycket det går inför försäljning av hus. Mitt i allt har Wilma lärt sig cykla oxå 👍🏻

Mina föräldrar har nämligen tagit beslutet om att sälja huset i Sörstafors och istället flytta till en lägenhet här på Rönnby. Köpet av lägenhet är redan klart, inflyttning blir senast den 1 december. Det kom nämligen nyligen ut en lägenhet på entréplan i hus 11 till försäljning som vi tyckte skulle passa perfekt till mina föräldrar.

Jag tog med mor min till Rönnby och visade läget och visade hur det såg ut utanför, mor min som tidigare inte velat flytta blev nu intresserad. Vi tog kontakt med mäklaren och gav ett bud innan officiella visningen som säljarna godtog 👍🏻

Så vi har sista dagarna kämpat med att snygga till tomten och även förbereda insidan för fotografering.

Huset ska komma ut till försäljning i mitten på Augusti med ett utgångspris på 2850000kr

Nu kommer lite gamla bilder på Torpet, där jag växt upp större delen utav livet ❤️

Vi flyttade till Sörstafors 1990, då skulle jag börja 6:e klass. Vi hade då bott ett år i lägenhet på Bäckby vilket var mitt helt klart tuffaste år i skolan, mycket mobbing och ett hårt skolklimat redan på den tidens Bäckby.

Nu kom vi ut på landet och till en helt ny skola och jag kunde flytta in i ett eget hus på tomten, nämligen Torpet. Jag hade 2 rum i detta hus, det gick att laga mat genom att elda i den gamla spisen men det var inget jag nån gång gjorde. Behövde man toalett fick jag gå in till föräldrarna i stora huset.

Att sova här var inga problem fast jag bara var 11-12 år. Åren gick och man blev äldre, plötsligt kom kompisar alla tider på dygnet och jag kunde åka iväg obehindrat när som helst på dygnet.

Fram till gymnasiet så var jag en riktigt tönt, mjukisbyxor och kardborreband på skorna 🤷🏼‍♂️ jag körde mitt race och brydde mig egentligen inte om vad någon tyckte och tänkte om mig. Jag var väl även riktigt omogen på den tiden skulle jag tro 🤣Allt vände dock i gymnasiet när jag började fordonsprogrammet. Det var nog även här mitt självförtroende ökade väldigt mycket och jag vågade ta för mig betydligt mer.

Torpet blev under min gymnasietid känt för sina fester, det är svårt att förklara för den som inte var med på den tiden, men det vallfärdade folk hit från Hallsta och Kolbäck, grusvägen hit var full utav människor på väg hit, vissa hamnade i diket oxå. Men vilka roliga fester vi hade här 🥳🍻 Golvet gungade och fönsterrutorna skallrade hos grannarna några 100 mer bort. Önskar man börjat ta foton på den tiden, är det nån som sitter på kort från dessa fester? Hade varit riktigt kul att se.

Det var även här i torpet som mitt dataintresse satte igång på allvar. Jag fick datorer av mina föräldrar och även ett 14,4 modem till att börja med, jag hade egen telefonlina ut hit så kompisarna kunde ringa mig direkt. Datorerna byttes med tiden ut och blev bättre och bättre.

Här satt man mycket med sina 3,5 disketter och programmerade Autoexec.bat och Config.sys för att få igång alla spel som krävde mycket ledigt minne från datorn. Jag lärde mig allt och blev en riktig expert på det.

Min dotter Moa föddes upp en kort stund i detta torpet innan vi flyttade till en egen lägenhet. Samma dag hon föddes ringde säljarna till en lägenhet på Rönnby till oss och berättade att vi skulle få köpa den.

Hur som helst så har det här torpet betytt så otroligt mycket för mig och jag är så glad att jag fick möjligheten att växa upp här och bli den person jag är idag. ❤️ Tack Mamma och Pappa.

Inom kort ligger som sagt torpet och det större huset ute till försäljning, hoppas nästa som flyttar hit fixar till torpet på bästa sätt och kanske får en ny ungdom som flyttar hit husera här 🙌

Vi köpte en 12” Trek Precaliber cykel åt Wilma redan i Januari, detta för att hon skulle ha en bra och lämplig cykel till våren. Dock så var hon inte alls redo att ge sig upp på denna och trampa själv. Vi försökte några ggr, men nej hon ville inte. Istället köpte vi en lika stor balanscykel att öva på under tiden tills hon kände sig redo för den med trampor.

Den 31 Juli var den tiden kommen. Hon ville testa cykeln igen och satte sig upp och började trampa iväg. Jag märkte direkt att jag kunde släppa pinnen och hon kunde cykla iväg på egen hand. Hon förstod det dock inte själv utan stannade en bit fram och tyckte jag skulle hålla i pinnen där bak 🤣 Jag är helt emot stödhjul och har aldrig använt det på barnen, det har varit balanscykel fram tills de att dem vill trampa själva. Så nu är ännu ett steg i livet avklarat för den lilla tösen.