Äntligen så dök den plötsligt upp, efter att ha varit på vift i nästan 1 månad.
Emil som skulle ha cykelträning samma kväll hade bråttom att få ihop cykeln, för den ville han ha med sig till träningen. Tog hjälp utav en god granne vid namn Micke som är en hejare på cykel. Styret vändes upp och ner, handbromsarna skruvades in, sadeln justerades så att allt skulle vara optimerat för Emil. Så tacksam för denna hjälp.
Den nya cykeln gick hur bra som helst, fast inte Emil kört med tumväxel så lärde han sig direkt. Han är så duktig vår lilla pöjk.
Om nån är ute efter en fin Crescent 20″ cykel så hojta till.
En annan som är duktig är min dotter Moa som klarade teoriprovet på första försöket. Stolt pappa, det lönade sig att tvinga på henne en körkorts app redan vid 16 årsålder ?. Bara uppkörning kvar, det har hänt mycket sedan klippet jag la upp i ett tidigare blogg inlägg.
Moa övningskör, panik. Det kommer en biiiiiil
Tisdagen var sista dagen solen sken på dessa träd. Under tiden vi jobbade blev dem nersågade och bortforslade. Så skönt. Nu blir det gräsmatta här istället.
En riktigt stor stubb fräsare dök upp och båda stubbarna var borta på minde än 10 minuter. ?
Det blev riktigt bra ✌?
Min mormor och morfar är båda i 90års åldern. Till vardags bor dem i en liten 1:a i Västerås. Dem har alltid haft sitt lilla torp som ligger på landet i Darsta mellan Västerås och Enköping.
Detta har varit deras flykt ut på landet och där dem bott under somrarna. De 3 senaste åren har det inte blivit lika mycket i stugan då min mormor inte riktigt har orken kvar. Men morfar har åkt ut dit ca 3 ggr i veckan året om, för att ta han om torpet och växterna han har i landet, han försöker hålla allting i ordning, då hoppet att mormor ska piggna på sig och dem återigen ska kunna tillbringa en sommar tillsammans här.
För någon dag sen när morfar åkte ut, så möttes han utav en helt sönderslagen stuga. Inte en fönsterruta var hel någonstans, inomhus var det glas och grejer slängda över allt. Min mormor och morfar är nu helt förtvivlade, deras käraste ägodel som dem haft så länge och tagit hand är nu helt obeboeligt.
Polisen informerades såklart och dem lovade att komma ut på morgonen därefter. Morgondagen kom och ingen hörde av sig, dem pratade igen med polisen som nu istället sa, att nej det var ingen ide för dem att åka ut. Där står dem nu helt hjälplösa i detta. Visst det fanns ingen utav värde att ta, men att slå sönder allting är visst helt ok, det är inget polisärende?
Det här har som sagt tagit extremt hårt på dem båda och jag hoppas inte livsgnistan försvinner helt för dem nu. <3 Vad är det för några som gör så här? Bara ute efter att förstöra, jag blir så otroligt upprörd att någon bara kan ta sig rätten att göra så här. ?
