Vardagen flyter på i full takt som vanligt, lite mer nu än vanligt 🙄
Mezzi klarade sitt andra diplom för NoseWork del 1. Han var otroligt duktig.
Fick snabbaste sökningen på fordon och kom 3:e bästa i totalen av 25st. Mezzi verkligen älskar att söka. Nu återstår bara 1 diplom till för honom i Del 1, vilket Gaston redan klarat.
Sonen var på hockeyträning med morfar, Emil hade varit jätte duktig på träningen och han tyckte det var jätte roligt.
Direkt efter träningen så åkte dem till XXL och köpte full hockey mundering. Tok glad unge ❤️ Denna lördag skulle all utrustning invigas.
Självklart i VIK kläder, nästa lördag är det sista prova på dagen. Vill man fortsätta med hockey så blir man placerad i en fast träningsgrupp som går efter erfarenhet och ålder.
Han ser ju redan nu ut som ett proffs, Emil Thorsell lägg namnet på minnet 😉
Onsdagen var en otroligt tung dag då det var dagen vi begravde far. En otroligt fin ceremoni blev precis så som pappa velat ha den, ett fint tal utav Patrik fick vi oxå höra, verkligen jätte fint. Så glad över alla som kom och även de som skickat blommor. Blev helt varm i hjärtat och ni ska veta att det betydde massor för oss ❤️ Från hela mitt hjärta Tack ❤️
Dottern Moa tatuerade in farfars vanliga hej fras på armen. Ett sätt att alltid minnas honom men oxå att sprida glädje som han alltid gjorde ❤️
Om ni försökt ringa mig den sista tiden så har det inte fungerat. Telenor har på något vis efter en systemkrasch (säger dem) helt tappat bort mitt telefon nr. Det har nu gått över 2 veckor sedan mitt nr försvann och har bara ett temporärt kontantkort med annat nr tillsvidare. Servicen därifrån är bedrövlig och jag kommer byta till Telia för hela familjen den 28 oktober, återstår att se om Telenor lyckats få fram mitt nr tills dess så jag kan portera mitt nr, annars lär jag få ett nytt vilket jag inte vill ha. 😡
Redan i tidig ålder visade jag Emil skillnaden på att ha reflex och inte. Allt för många struntar helt i reflex och tror att den syns bra ändå.
Har monterat på fler reflexer på sonens cykel och även på hjälmen, ny belysning sitter oxå på.
Barnens fötter växer så det knakar, dessa par var för små, dock ingen idé att försöka sälja så dem skänktes iväg, knappt använda. Kul att dem kommer till nytta. Vi kastar lite för mycket ibland, men jag hatar verkligen att sälja saker.
Hösten är ju bara för vacker.
